Sura Taha — Vers 91

Ordens betydelser:

• لَن نَّبْرَحَ – Vi kommer aldrig att upphöra eller avvika.
• عَاكِفِينَ – Hängivna, stadigt kvarstannande i dyrkan och tillbedjan.

Tolkning av versen:

När profeten Mūsā (Moses) hade lämnat sitt folk för att möta sin Herre, och de under tiden började tillbe guldkalven som sāmiri hade tillverkat åt dem, förmanade Hārūn (Aron) dem och förbjöd dem från denna handling. Men de envisades i sin villfarelse och svarade honom med de ord som nämns i denna ädla vers: "Vi kommer inte att sluta vara hängivna i tillbedjan av denna kalv, och vi kommer inte att överge den, förrän Mūsā återvänder till oss." De menade att de skulle fortsätta med denna avgudadyrkan tills Mūsā själv kom tillbaka och avgjorde saken, som om de sköt upp sin omvändelse tills hans återkomst. Detta visar deras envishet, förhärdelse och svaga förstånd, då de föredrog att följa sina egna begär framför sanningen som Hārūn förkunnade för dem. När de vägrade att lyssna, avskilde Hārūn sig med de troende bland dem, och de höll sig åtskilda från de vilsegångna.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. En troende måste vara fast i sanningen och inte ge vika för majoritetens villfarelse, även om han står ensam, precis som Hārūn gjorde när han avskilde sig med de troende.
2. Uppskjutande av omvändelse och att skjuta upp goda handlingar är en av de största fällorna från Satan; en människa måste skynda sig att återvända till sin Herre innan det är för sent.
3. Blind efterföljelse av traditioner och vanor, utan att granska sanningen, leder till fördärv – dessa människor följde blint sin avgudadyrkan utan bevis eller förnuft.
4. Den sanna tron kräver tålamod och uthållighet, och att man förmanar med visdom även när människor vänder sig bort, ty budskapet måste nå fram oavsett mottagandet.
5. Versen påminner oss om vikten av att lyda Guds sändebud och deras efterträdare, och att inte invänta yttre omständigheter för att rätta till sina misstag, utan att omedelbart vända tillbaka till Gud i uppriktig botgöring.