Sura Al-Hajj — Vers 66

Förklaring av viktiga ord i versen:

• Aḥyākum (أَحْيَاكُمْ): Han gav er liv, det vill säga Han skapade er från intet och lät er bli levande varelser.
• Yumītukum (يُمِيتُكُمْ): Han låter er dö, det vill säga Han tar era liv när era utmätta livslängder är slut.
• Yuḥyīkum (يُحْيِيكُمْ): Han kommer att återuppväcka er, det vill säga Han kommer att ge er nytt liv efter döden för att hålla er ansvariga för era handlingar.
• Kafūr (كَفُور): Mycket otacksam och förnekande, det vill säga en som i hög grad förnekar Guds välgärningar och vägrar erkänna Hans enhet och makt.

Tolkning av versen:

Det är Allah – Han vars makt och visdom är fullkomlig – som har gett er liv, då Han skapade er från ingenting medan ni tidigare inte existerade alls. Därefter låter Han er dö när era livslängder har nått sitt slut, oavsett om det sker genom naturlig död eller andra orsaker. Sedan kommer Han att återuppväcka er på Uppståndelsens dag för att hålla er ansvariga för era handlingar och belöna eller straffa er därefter. Trots att dessa tydliga tecken på Guds allmakt och enhet är uppenbara för människan, är hon ändå mycket otacksam – hon förnekar Guds välgärningar, vägrar erkänna Hans rätt till tillbedjan och sätter andra vid Hans sida. Detta är en skarp förebråelse mot människans naturliga benägenhet att glömma sin Skapare och förneka Hans oändliga nåd.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Guds allmakt över liv och död: Versen påminner oss om att livet, döden och återuppståndelsen helt och hållet ligger i Allahs händer. Den som har makt att skapa liv från intet och återuppväcka efter döden förtjänar all tillbedjan och lydnad.
2. Vikten av tacksamhet: Människan bör ständigt reflektera över Guds otaliga välgärningar – inte minst själva livet – och visa tacksamhet genom att lyda Honom och undvika det Han har förbjudit. Otacksamhet är en allvarlig synd som leder till andlig fördärv.
3. Livets tre faser: Versen visar att människans resa inte slutar med döden. Det finns ett liv efter detta, och den som tror på detta lever sitt liv med medvetenhet om att alla handlingar kommer att räknas och belönas eller bestraffas.
4. Uppmaning till eftertanke: Genom att påminna om livets cykel – från skapelse till död och återuppståndelse – uppmanar versen människan att använda sitt förnuft och sitt hjärta för att inse sanningen om sin Skapare och närma sig Honom med ödmjukhet och tacksamhet.