Sura Al-Furqan — Vers 49

Förklaring av några ord i versen:

• "Baladatan maytan": Ett dött land, det vill säga en torr och öde mark där ingenting växer.
• "An'aman": Boskapsdjur, såsom kameler, kor, får och getter.
• "Anāsiyya": Människor, pluralform av "insiyy" (människa).

Tolkning av versen:

Denna vers fortsätter att beskriva Guds (Allahs) välsignelser genom att nämna syftet med att sända ner regn från himlen. Versen förklarar att Allah sänder ner regn för att ge liv åt ett dött land – det vill säga ett torrt och kargt område där ingen växtlighet finns. Genom regnet gror jorden och blir grön, och växter, grödor och träd växer fram. Vidare nämner versen att Allah genom detta vatten ger dryck åt både boskapsdjur och många människor som Han har skapat. Djuren dricker av vattnet och betar av växtligheten, och människorna använder vattnet för sina behov, såsom att dricka, bevattna sina odlingar och försörja sina djur. Detta visar på Guds stora nåd och omsorg om sina skapelser, där jorden nämns först eftersom dess liv är orsaken till att både djur och människor kan leva och frodas.

Lärdomar och budskap från versen:

• Versen påminner oss om Guds (Allahs) makt och barmhärtighet, då Han genom vatten – en enkel substans – ger liv åt död jord och försörjer alla sina skapelser.
• Den uppmanar oss att reflektera över naturens under och inse att allt gott vi åtnjuter kommer från Allah, vilket väcker tacksamhet i våra hjärtan.
• Versen visar på islams syn på miljön och vikten av vatten som en livskälla, vilket uppmuntrar oss att vara ansvarsfulla och inte slösa med denna gåva.
• Den stärker tron på uppståndelsen, för den som kan ge liv åt död jord har också makt att återuppväcka människor efter döden – en påminnelse som för oss närmare Allah och får oss att leva med medvetenhet om vårt slutliga mål.