Sura Al-'Ankabut — Vers 14

Förklaring av några ord i versen:

• "Labitha" (لَبِثَ): Han stannade eller förblev.
• "At-Tūfān" (الطُّوفَان): Den översvämning som svepte över dem och dränkte dem, eller det som omger och överväldigar allt.
• "Zālimūn" (ظَالِمُون): De som begick orätt mot sig själva genom otro och synd.

Tolkning av versen:

Vi sände verkligen Noa (Nūḥ) som budbärare till sitt folk. Han stannade kvar bland dem i niohundrafemtio år och kallade dem till att dyrka Allah ensam och att överge avgudadyrkan. Han varnade dem för Guds straff och förmanade dem, men de vägrade att lyssna och fortsatte i sin otro och envishet. När de inte tog emot sanningen och inte ändrade sig, sände Allah över dem en stor översvämning som dränkte dem alla, medan de var orättfärdiga på grund av sin otro och sitt förnekande av budbäraren. De skadade inte Allah med sin otro, utan de skadade endast sig själva, och därför drabbades de av det straff som de förtjänade.

Lärdomar och budskap från versen:

• Tålamod och uthållighet i att förmedla sanningen är en av budbärarnas viktigaste egenskaper. Noa stannade hos sitt folk i niohundrafemtio år utan att tröttna eller ge upp, vilket lär oss att vi måste vara tålmodiga i att kalla människor till det goda.
• Att vända sig bort från sanningen och vägra att lyssna på vägledning leder till oundvikliga konsekvenser. Ingen kan undkomma Guds straff när orättfärdigheten når sin gräns.
• Orättvisa mot sig själv genom otro och synd är den värsta formen av orättvisa, och den som gör det bär själv ansvaret för sitt öde.
• Guds nåd är vid, men Hans straff är också verkligt för dem som envisas i att förneka Honom. Detta inger hopp hos de troende och varnar dem som vänder sig bort.
• Budbärarens roll är att förmedla budskapet, medan vägledningen ligger hos Allah. Noa gjorde sitt yttersta, men resultatet var inte i hans händer – detta lär oss att vi ska göra vår plikt och lita på Allah i allt.