Sura Al-'Ankabut — Vers 60

Förklaring av några ord i versen:

• ”Ka’ayyin”: Betyder ”hur många” eller ”många” – en betoning på stor mängd.
• ”Dābbah”: Varje levande varelse som rör sig på jorden, såsom djur och kryp.
• ”Lā taḥmilu rizqahā”: Den bär inte sitt uppehälle, dvs. den samlar inte eller sparar inte mat för framtiden.

Tolkning av versen:

Versens sammanhang handlar om att uppmuntra de troende att utvandra (hijrah) från Mecka till Medina, utan att frukta fattigdom eller brist på försörjning. Allah påminner dem om att det finns otaliga djur och varelser på jorden som varken kan bära, samla eller spara sitt uppehälle – de äger ingen styrka och ingen förmåga att säkra sin egen föda. Ändå försörjer Allah dem alla, genom sin visdom och barmhärtighet, utan att de anstränger sig eller planerar. Om Allah kan försörja dessa svaga varelser, så är Han absolut kapabel att försörja de troende som utvandrar för Hans skull, oavsett var de befinner sig. Versen avslutas med att Allah är ”As-Samī’” (Den Allhörande) – Han hör era ord och ert klagomål om rädsla för svält – och ”Al-’Alīm” (Den Allvetande) – Han känner era avsikter, era hjärtans innersta tankar och era handlingar, och ingenting är dolt för Honom.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Förtröstan på Allah (tawakkul) är en grundpelare i tron – den troende ska lita på att Allah försörjer honom, särskilt när han lämnar sitt hemland för Allahs skull.
2. Allahs försörjning är inte beroende av människans styrka eller planering; Han försörjer även de svagaste varelser, så hur skulle Han då överge sina troende tjänare?
3. Rädsla för fattigdom får inte hindra en från att lyda Allah och följa Hans bud, såsom hijrah eller andra handlingar som kräver uppoffring.
4. Allah är medveten om allt – Han hör våra böner och klagomål, och Han känner våra avsikter. Detta inger trygghet och hopp hos den troende.
5. Versen lär oss att vara nöjda med Allahs fördelning av uppehälle och att inte vara överdrivet bekymrade över framtiden, utan att sträva och sedan lita på Allah.