Sura Al-Imran — Vers 161

Förklaring av viktiga ord i versen:

• ”Yaghull” (يَغُلّ): Att förråda, bedra eller ta något i hemlighet från krigsbytet (ghanima) som inte är tillåtet. Det innebär otrohet mot förtroendet som getts.
• ”Ma ghall” (مَا غَلّ): Det som personen förskingrat eller tagit orättmätigt, antingen själva föremålet eller dess börda och skam.
• ”Tuwaffa” (تُوَفَّىٰ): Att få full och komplett ersättning eller lön, varken mer eller mindre.

Tolkning av versen:

Det är inte möjligt eller passande för en profet att förråda eller förskingra det som anförtrotts honom, särskilt när det gäller krigsbyte. Profeterna är skyddade från sådana handlingar, då de är sända som föredömen för mänskligheten. Versen riktar sig dock till alla troende och varnar dem: Den som ändå begår förräderi eller tar något orättmätigt, kommer att konfronteras med det på Uppståndelsens dag. Han kommer att bära det inför allas ögon som ett bevis på hans svek, och han kommer att skämmas inför hela skapelsen. Därefter kommer varje själ att få exakt vad den förtjänat – inga goda gärningar minskas och inga synder ökas. Allah är rättvis och gör ingen orätt mot någon.

Lärdomar och budskap från versen:

• Ärlighet och integritet är grundpelare i islam, och förräderi är en allvarlig synd som leder till offentlig skam på Domedagen.
• Allahs rättvisa är fullkomlig; ingen handling, vare sig god eller ond, går förlorad eller behandlas orättvist.
• Profeterna är ofelbara i sitt uppdrag, vilket stärker tilliten till deras budskap och vägledning.
• Versen uppmanar varje muslim att vara medveten om att alla handlingar kommer att visas upp, vilket inger både fruktan och hopp – fruktan för konsekvenserna av svek, och hopp om att Allah aldrig förbiser något gott.
• Den påminner om att det verkliga livet är det efter döden, där allt kommer att ställas till rätta med fullständig rättvisa, vilket ger tröst åt den som blivit orättvist behandlad i denna värld.