Sura Ya-Sin — Vers 35

Förklaring av några ord i versen:

• "Min thamarihi": Från dess frukt, det vill säga frukten som träden bär fram.
• "Wa ma 'amilathu aydihim": Det som deras händer har framställt, såsom grödor och planteringar som människan själv har odlat och skött.

Tolkning av versen:

Allt detta – att Allah sänder ner vatten från skyn och låter jorden frambringa frukt och grödor – sker för att människorna ska kunna äta av frukten från dessa trädgårdar och av det som deras egna händer har odlat och planterat. Detta är en ren nåd från Allah, inte ett resultat av människans egen kraft eller förmåga. Hon har ingen del i att skapa frukten eller frambringa den; hennes roll är endast att plantera och vårda, medan Allah är den som låter växten gro och bära frukt. Är de då inte skyldiga att tacka Allah för dessa välsignelser som inte kan räknas eller mätas? Borde de inte vara tacksamma genom att dyrka Honom ensam och tro på Hans sändebud?

Lärdomar och nytta från versen:

1. Allahs nåd mot människorna är oändlig; Han har underlättat deras försörjning genom att låta jorden frambringa frukt och grödor utan att de behöver anstränga sig för att skapa dem.
2. Människans arbete är endast en orsak, men den verkliga skaparen och givaren är Allah. Detta lär oss ödmjukhet och att inte förlita oss på vår egen styrka.
3. Tacksamhet mot Allah är inte bara med ord, utan genom att använda Hans gåvor på rätt sätt och genom att lyda Honom i allt.
4. Versen uppmanar människan att reflektera över naturen omkring sig – när hon ser frukt och grödor borde hon påminnas om Allahs storhet och Hans förmåga att ge liv åt det döda, vilket också är en påminnelse om uppståndelsen.
5. Att erkänna Allahs välsignelser och tacka Honom för dem leder till att välsignelserna består och ökar, medan otacksamhet leder till att de tas bort.