Sura Fussilat — Vers 39

Förklaring av några ord i versen:

• Khāshiʿah (خاشعة): Den torra, stilla och livlösa jorden som varken har växtlighet eller rörelse.
• Ihtazzat (اهتزت): Jorden rörde sig och svällde upp på grund av att växterna började växa fram ur den.
• Rabat (ربت): Jorden höjde sig och ökade i volym när växtligheten växte fram ur den.

Tolkning av versen:

Bland Guds tydliga tecken och bevis på Hans enhet och allmakt ser du jorden torr och livlös, utan någon växtlighet. Men när Vi sänder ner regn från himlen, sätts den i rörelse och sväller upp, och växter börjar spira fram ur den. Den som ger liv åt den döda jorden och framkallar växtlighet ur den, Han är densamme som kommer att ge liv åt de döda på uppståndelsens dag och resa dem från sina gravar för räkenskap och belöning. Han har makt över allting, och ingenting är omöjligt för Honom – varken att återuppliva jorden efter dess död eller att återuppväcka de döda.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Återuppväckandet av den döda jorden genom regn är ett levande bevis på Guds förmåga att återuppväcka de döda – den som ser detta med egna ögon kan inte tvivla på uppståndelsen.
2. Naturens växlingar och årstidernas skiftningar är inte slumpartade, utan de är Guds tecken som inbjuder människan till eftertanke och tro.
3. Denna vers ingjuter hopp i hjärtat – precis som jorden som varit död får nytt liv, kan även själen som varit bortvänd från Gud få nytt liv genom vägledning och tro.
4. Guds makt är obegränsad, och när Han vill något säger Han endast "Var!" och det blir. Detta stärker människans tillit till sin Herre och hennes övertygelse om att ingenting är omöjligt för Honom.
5. Versen uppmanar människan att betrakta naturen med insikt och förstånd, ty i varje hörn av skapelsen finns spår av Skaparens storhet och visdom.