Sura Az-Zukhruf — Vers 50

Ordens betydelser:

• كَشَفْنَا – Vi avlägsnade eller lyfte bort.
• الْعَذَابَ – Straffet (som här syftar på de hemsökelser som drabbade dem).
• يَنكُثُونَ – De bryter sitt löfte och avtal.

Tolkning av versen:

Denna ädla vers berättar om situationen för Faraos folk när profeten Mūsā (Moses) bad till Allah att avlägsna straffet från dem. När de hade drabbats av prövningar såsom översvämning, gräshoppor, löss, grodor och blod – vilka var tecken från Allah – vände de sig till Mūsā och bad honom att anropa sin Herre om att befria dem från detta straff, med löfte om att de skulle tro och följa honom. Men när Allah i sin barmhärtighet avlägsnade straffet från dem, bröt de omedelbart sitt löfte och förblev i sitt misstag och sin otro. De höll inte fast vid det de hade lovat, utan fortsatte envist i sin vägran och sitt högmod. Detta visar deras envishet och förnekelse av sanningen, trots att de bevittnat tydliga tecken på Allahs makt och Mūsās sannfärdighet.

Lärdomar och insikter från versen:

• Allahs straff kan vara en väckelse för människor, men hjärtan som är förhärdade i otro vänder sig ofta inte till sanningen även när prövningen lyfts.
• Att bryta löften är en förkastlig egenskap, särskilt när löftet gäller tro och lydnad mot Allah.
• Allahs barmhärtighet är vidsträckt – Han avlägsnade straffet trots deras synd, vilket visar Hans tålamod och uppskov med människor.
• Versen varnar oss för att vara som de som endast vänder sig till Allah i nöd, men glömmer Honom i välgång – en troende bör vara beständig i sin lydnad både i med- och motgång.
• Den uppmuntrar oss att vara sanningsenliga i våra löften och att hålla fast vid tron med uppriktighet, inte av tvång eller rädsla.