Sura Az-Zukhruf — Vers 86

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "Ash-Shafāʿah" (الشَّفَاعَة): Förbön, det vill säga att någon går i god för en annan och ber för dennes räkning hos Allah.
• "Shahida bil-ḥaqq" (شَهِدَ بِالْحَقِّ): Vittnade om sanningen, det vill säga bekände och intygade att det inte finns någon gud värd att dyrka utom Allah.
• "Wa hum yaʿlamūn" (وَهُمْ يَعْلَمُونَ): Och de vet med sina hjärtan vad de vittnar om med sina tungor, det vill säga att deras vittnesbörd är uppriktigt och grundat på kunskap, inte på okunnighet eller hyckleri.

Tolkning av versen:

De som avgudadyrkarna åkallar och dyrkar istället för Allah – såsom avgudar, stjärnor eller andra varelser – har ingen makt att utöva förbön hos Allah för någon människa. De kan inte rädda någon eller föra någons talan inför Honom. Detta är en vederläggning av avgudadyrkarnas påstående att deras gudar ska vara deras förespråkare hos Allah på Domedagen.

Undantaget från detta är de som vittnade om sanningen med kunskap och uppriktighet – såsom ʿĪsā (Jesus), ʿUzayr (Esra) och änglarna. Dessa varelser blev dyrkade av människor utan att de själva accepterade eller beordrade det, men de är ändå rättfärdiga tjänare av Allah. De kan få förbönens ära, men endast genom Allahs tillåtelse och för dem Han är nöjd med. Deras vittnesbörd var inte tomt eller okunnigt – de vittnade om sanningen med sina tungor och bekräftade den med sina hjärtan, i full medvetenhet om att de själva är skapade tjänare och att all dyrkan tillkommer Allah ensam.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Förbön tillhör endast Allah: Ingen kan förböna för någon hos Allah utan Hans tillåtelse. Detta lär oss att vi inte ska förlita oss på någon varelse – vare sig profet, ängel eller helgon – utan att vända oss direkt till Allah i våra böner och behov.
2. Ren monoteism (Tawḥīd): Versen bekräftar att dyrkan, bön och åkallan endast ska riktas till Allah. Att dyrka andra varelser – även om de är ädla – är en allvarlig synd som ogiltigförklarar tron.
3. Kunskap och uppriktighet: Den som vittnar om sanningen måste göra det med kunskap och övertygelse, inte av blint följande eller vana. Islam uppmanar oss att söka kunskap och förståelse i vår tro.
4. Hopp och trygghet: Versen ger tröst åt de troende – de som vittnar om sanningen och lever efter den har hopp om Allahs nåd och förbönens välsignelse på Domedagen, medan de som förlitar sig på falska gudar kommer att stå ensamma och utan hjälpare.
5. Kärlek till de rättfärdiga: Versen visar att de rättfärdiga tjänarna – som profeterna och änglarna – är ärade hos Allah, men de är inte gudar. Vi älskar dem och följer deras vägledning, men vi dyrkar endast Allah.