Sura Al-Jathiya — Vers 27

Ordens betydelser:

• الساعة (As-Sāʿah): Den stora stunden då allt skapelse upphör och de döda återuppväcks för räkenskap och dom.
• المبطلون (Al-Mubṭilūn): De som följer falskhet och förkastar sanningen; de som förnekar Guds enhet och Hans budbärares budskap.

Tolkning av versen:

Allah – Han är den Allsmäktige – ensam äger herraväldet över himlarna och jorden, både i skapelsen, i förvaltningen och i rätten till dyrkan. Ingen har rätt att dyrkas utöver Honom i dessa riken. När den yttersta stunden kommer, den dag då de döda väcks ur sina gravar för att ställas inför räkenskap och dom, då blir förlusten uppenbar för dem som ägnade sig åt falskhet. Dessa är de som förnekade Allah, som avvisade Hans uppenbarelse och Hans budbärares tydliga tecken, och som strävade efter att utplåna sanningen och upphöja lögnen. Den dagen framträder deras nederlag och förlust klart och tydligt, när de ser att deras strävan varit förgäves och att deras slut är evig förtappelse.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Allahs herravälde över himlarna och jorden är fullständigt och oinskränkt, vilket ingjuter i den troendes hjärta en känsla av ödmjukhet och underkastelse inför Honom.
• Den yttersta dagen är en verklighet som ingen kan undfly, och den som lever i förnekelse och falskhet kommer att få se resultatet av sina handlingar i form av evig förlust.
• Sanningen är segerrik till slut, medan lögnens anhängare – hur starka de än må vara i världen – kommer att drabbas av nederlag och skam på den stora dagen.
• Versen uppmanar människan att reflektera över sin plats i universum och att inte låta jordiska begär och villfarelser förblinda henne från den eviga sanningen.
• Den troende påminns om att framgången i det eviga livet ligger i att följa Allahs vägledning och att avstå från allt som leder till förlust och förtappelse.