Sura Adh-Dhariyat — Vers 46

Ord som behöver förklaras:

• Qawm Nūḥ: Noas folk, det vill säga det folk som profeten Noa (Nūḥ) sändes till.
• Min qabl: Tidigare, före de folk som nämnts i de föregående verserna.
• Fāsiqīn: De som lämnat Guds lydnad, överträtt Hans bud och syndat genom otro och olydnad.

Tolkning av versen:

I denna vers påminner Gud oss om att Han förstörde Noas folk genom dränkning (översvämning) redan före de tidigare nämnda folken (som ʿĀd och Thamūd). Dessa människor var ett folk som ständigt överträdde Guds gränser, vägrade att lyssna på sin profets varningar och fortsatte i sin otro och synd. De förkastade budskapet om Guds enhet och vägrade att ångra sig, vilket gjorde att de förtjänade Guds stränga straff. Genom att nämna detta vill Gud visa att Hans straff alltid drabbar dem som envisas i synd och otro, oavsett tid eller plats, och att ingen kan undkomma Hans rättvisa.

Lärdomar från versen:

• Guds straff är rättvist och drabbar dem som medvetet vänder sig bort från Hans väg, oavsett hur mäktiga eller många de är.
• Historien om Noas folk lär oss att uthållighet i synd leder till fördärv, medan omvändelse och lydnad leder till räddning.
• Versen uppmanar oss att reflektera över tidigare folks öden och att ta varning, så att vi inte upprepar deras misstag.
• Den visar Guds barmhärtighet genom att Han sänder varningar och profeter innan straffet, så att människor får chansen att återvända till Honom.