Sura An-Najm — Vers 55

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• ”آلَاء” (ālāʾ): Guds välsignelser och välgärningar som Han skänker människan, vilka vittnar om Hans makt och enhet.
• ”تَتَمَارَى” (tatamārā): Att tvivla, ifrågasätta eller argumentera mot något utan övertygelse.

Tolkning av versen:

Denna vers är en kraftfull tillrättavisning och en retorisk fråga riktad till människan som förnekar sanningen. Budskapet är: Vilken av din Herres välsignelser är det som du tvivlar på eller ifrågasätter, du människa som vänder dig bort från sanningen? Alla dessa välsignelser – livet, hälsan, förnuftet, försörjningen, himlen och jorden, och framför allt vägledningen genom profeterna och uppenbarelsen – är tydliga bevis på Guds makt och enhet. Ändå finner sig människan i att argumentera mot dessa uppenbara tecken och förneka den som skänkt dem. Versen påminner om att alla dessa gåvor är så uppenbara och talande att de inte lämnar något utrymme för tvivel eller invändningar.

Lärdomar och budskap från versen:

• Människan bör ständigt reflektera över Guds otaliga välsignelser, vilket leder till tacksamhet och ödmjukhet inför sin Skapare.
• Tvivlet på Guds tecken är inte en intellektuell fråga utan en fråga om hjärtats inställning; den som öppnar sitt hjärta för sanningen finner vägen klar.
• Islam uppmanar människan att använda sitt förnuft och sina sinnen för att betrakta universum, ty allt vittnar om Guds storhet och enhet.
• Versen ingjuter hopp genom att påminna om att Guds nåd är omfattande – även den som tvivlar får fortfarande ta del av Hans välsignelser, vilket öppnar dörren till ånger och återvändande till sanningen.