Sura Ar-Rahman — Vers 61

Förklaring av ord och uttryck:

• آلَاء: Allahs otaliga välsignelser, gåvor och välgärningar som Han skänker Sina tjänare.
• رَبِّكُمَا: Er Herre, riktat till både människor och jinn (de två tunga varelserna).
• تُكَذِّبَانِ: Förnekar eller förkastar (ni båda).

Tolkning av versen:

Efter att ha räknat upp en rad av Sina välsignelser i de föregående verserna, vänder sig Allah till både människor och jinn med en retorisk fråga som genomsyrar hela suran: "Vilken av er Herres välsignelser kan ni båda förneka?" Detta är en fråga som inte söker ett svar, utan vars syfte är att väcka människans samvete och få henne att erkänna Allahs överflödande nåd. Versen påminner om att alla välsignelser – från solens ljus och regnets livgivande kraft till vägledningen och paradisets belöning – kommer från Allah ensam. Ingen av dessa välsignelser kan förnekas eller förkastas, varken av människor eller av jinn, för de är synliga och påtagliga i varje hörn av tillvaron. Frågan upprepas genom suran som en påminnelse om att varje gång Allah nämner en välsignelse, är det en uppmaning till tacksamhet och erkännande, inte till förnekelse.

Lärdomar och budskap:

• Versen lär oss att Allahs välsignelser är så många och omfattande att de inte kan räknas, och att den rätta hållningen inför dem är tacksamhet, inte förnekelse.
• Den väcker en känsla av ödmjukhet inför Skaparen, då människan inser att hon är helt beroende av Allahs nåd i varje ögonblick.
• Den uppmanar till självrannsakan: om vi är uppriktiga mot oss själva, kommer vi att erkänna att vi inte kan förneka ens den minsta av Allahs välsignelser, vilket leder oss till att älska Honom och lyda Honom.
• Versen visar att Allahs barmhärtighet omfattar både människor och jinn, och att alla är kallade till att tro och tacka sin Herre.
• Den påminner om att paradiset och dess njutningar, som nämns i surans sammanhang, är den yttersta välsignelsen som de troende kommer att få, vilket gör hjärtat fyllt av hopp och längtan till Allahs möte.