Sura Al-An'am — Vers 101

Ordens betydelser:

• Badīʿ (بَدِيعُ): Den som skapar något utan en tidigare förebild eller modell.
• Anā (أَنَّى): Hur? Eller på vilket sätt?
• Ṣāḥibah (صَاحِبَةٌ): Maka eller hustru.

Tolkning av versen:

Allah är Han som har skapat himlarna och jorden utan att det funnits någon tidigare förebild eller modell för dem. Han är upphovsmakaren till allt som existerar. Hur skulle Han då kunna ha en son, när Han inte har någon maka eller partner? Han är upphöjd och ren från allt som de otroende påstår om Honom. Han är den som har skapat allting ur intet, och Han är den som har fullständig kunskap om allt – ingenting är dolt för Honom, varken det som är stort eller smått, det som är synligt eller osynligt. Att Han skulle ha en son vore en omöjlighet, eftersom ett barn kommer från en maka, och Han har ingen maka. Dessutom är Han inte i behov av något, eftersom Han har skapat allt och allt är beroende av Honom, medan Han är oberoende av allt.

Lärdomar och budskap:

• Versen lär oss att Allah är fullkomlig i sin skapelse och att Han inte har några brister eller behov. Att tillskriva Honom en son är en allvarlig förolämpning mot Hans upphöjdhet.
• Den påminner oss om att Allahs kunskap omfattar allt, vilket inger trygghet och tillit hos den troende – vi vet att ingenting är dolt för Honom, och att Han ser och hör allt.
• Versen stärker tron på Allah som den ende skaparen, vilket leder till ödmjukhet och tacksamhet hos människan. När vi inser att allt är skapat av Honom, förstår vi att vi är beroende av Honom i allt.
• Den uppmanar oss att rena vår tro från alla falska föreställningar och att fördjupa vår kunskap om Allah genom att begrunda Hans skapelse och Hans fullkomliga egenskaper.