Sura Al-Qiyama — Vers 15

Förklaring av några ord i versen:

• أَلْقَىٰ (kastade/framlade): Här i betydelsen att framföra eller komma med något.
• مَعَاذِيرَهُ (sina ursäkter): Plural av *ma'dhirah*, vilket syftar på de ursäkter och bortförklaringar som människan framför för att rättfärdiga sina handlingar.

Tolkning av versen:

Denna vers är en fortsättning på beskrivningen av människan på Domedagen, då hon kommer att vittna mot sig själv. Versen klargör att även om människan försöker framföra alla tänkbara ursäkter och bortförklaringar för att rättfärdiga sina synder och handlingar i livet, så kommer dessa ursäkter inte att accepteras. Hennes egna kroppsdelar, hennes samvete och hennes gärningar vittnar emot henne, och ingen mängd av ursäkter kan dölja sanningen inför Allah. De ursäkter hon kommer med är tomma och värdelösa, eftersom Allah känner till allt hon gjorde, både det öppna och det dolda. Domen kommer att fattas med full rättvisa, och inga bortförklaringar kan ändra på det som redan är fastställt.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Ärlighet mot sig själv är grunden för rättfärdighet: Människan kan inte lura Allah, och försök att dölja sanningen är meningslösa. Därför bör vi vara uppriktiga mot oss själva och erkänna våra brister för att kunna förbättra oss.
2. Ansvarstagande: Versen lär oss att vi är fullt ansvariga för våra handlingar, och att vi inte kan skylla på andra eller komma med ursäkter inför Allah. Detta uppmuntrar oss att ta ansvar för våra val i livet.
3. Allahs rättvisa: Domen på Domedagen är perfekt rättvis, och ingen kan påverka den med tomma ord. Detta inger trygghet i att Allah aldrig gör orätt, och att var och en får det den förtjänar.
4. Vikten av att söka förlåtelse i tid: Eftersom ursäkter inte hjälper på Domedagen, bör vi i detta liv vända oss till Allah i uppriktig ånger och söka Hans förlåtelse innan det är för sent. Islam uppmanar oss ständigt till att ta vara på möjligheten till omvändelse medan vi lever.