Sura Al-Qiyama — Vers 14

Förklaring av viktiga ord i versen:

• Basīrah (بَصِيرَة): betyder här ett vittne eller en klar beviskraft, inte i första hand "syn" i bokstavlig mening. I denna kontext avses människans egna kroppsdelar, sinnen och de änglar som är utsedda att bevara och bevittna hennes handlingar.

Tolkning av versen:

Versens innebörd är att människan, trots att hon försöker komma med ursäkter för sina synder på Domedagen, bär inom sig själv ett tydligt vittne mot sig själv. Hennes egna kroppsdelar – händer, fötter, tunga, ögon och öron – kommer att vittna om vad hon gjorde i livet. Dessa vittnesmål är så starka och tydliga att ingen ursäkt eller bortförklaring kan dölja sanningen. Även om hon försöker förneka eller komma med alla möjliga förklaringar för att rättfärdiga sina handlingar, kommer vittnesmålet från hennes egen kropp att vara avgörande och oemotsägligt. Dessutom finns de änglar som är utsedda att skriva ner och bevara hennes gärningar, och de kommer också att vittna. Således är människan själv det främsta beviset mot sig själv, och hennes inre samvete likväl som hennes yttre lemmar bekräftar sanningen om hennes handlingar.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Denna vers påminner oss om att vi inte kan dölja våra handlingar för Allah, och att även vår egen kropp kommer att vittna emot oss om vi lever i synd. Detta inger en känsla av ansvar och uppmanar oss att leva rättfärdigt.
• Den visar på Allahs rättvisa, där ingen orättvisa sker – varje människa kommer att få se sina handlingar vittna för eller emot henne.
• Den uppmuntrar oss att vara ärliga mot oss själva och att ständigt utvärdera våra handlingar i detta liv, så att vi inte står med tomma ursäkter på Domedagen.
• Den inger hopp för den som gör gott, eftersom hennes egna lemmar kommer att vittna till hennes fördel, och den varnar den som syndar att ångra sig innan det är för sent.