Sura At-Tawba — Vers 109

Ord som behöver förklaras:

• "As-sasa" (أَسَّسَ): lade grunden, byggde upp från grunden.
• "Taqwa" (تَقْوَىٰ): gudsfruktan, att frukta Allah genom att följa Hans befallningar och avhålla sig från det Han förbjudit.
• "Ridwan" (رِضْوَانٍ): Allahs välbehag och tillfredsställelse.
• "Shafa" (شَفَا): kant, rand eller ytterkant.
• "Juruf" (جُرُفٍ): en brant, underminerad sluttning eller ravin vars grund har eroderats.
• "Har" (هَارٍ): fallfärdig, nära att rasa samman.
• "Inhara" (انْهَارَ): störtade samman, rasade.

Tolkning av versen:

Denna ädla vers ställer en retorisk fråga som är självklar i sitt svar: Är den som bygger sin grundval på gudsfruktan inför Allah och på strävan efter Hans välbehag bättre, eller den som bygger sin grundval på kanten av en underminerad, fallfärdig brant som när som helst kan rasa? Den förstnämnde har lagt sin grund på en fast och stadig berggrund – hans byggnad står trygg och vinner Allahs belåtenhet. Den sistnämnde har däremot byggt på en ostadig och raserad grund, och när byggnaden rasar, störtar den med honom rakt ner i elden av Jahannam (helvetet).

Versens sammanhang rör de två moskéerna: Profetens moské i Quba, som grundades på fromhet och gudsfruktan från första dagen, och den moské som hycklarna byggde i närheten för att skada muslimerna, splittra deras enighet och tjäna som en bas för fiendskap. Allah klargör att dessa två inte kan jämföras. Den som bygger på fromhet och Allahs välbehag har byggt på en säker grund som inte rasar, medan den som bygger på ondska, hyckleri och skada har byggt på en grund som kommer att kollapsa och leda honom till helvetets eld.

Avslutningsvis säger Allah: "Och Allah vägleder inte de orättfärdiga människorna" – de som överträder Hans gränser genom otro, hyckleri och att skada Hans tjänare. Allah vägleder dem inte till det som räddar dem, varken i denna värld eller i det kommande livet.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Vikten av goda avsikter och uppriktighet: Grunden för varje handling, vare sig det gäller att bygga en moské eller något annat, måste vara gudsfruktan och strävan efter Allahs välbehag. Utan detta är handlingen värdelös och kan till och med bli skadlig.
2. Skillnaden mellan sanning och lögn: Sanningen är fast och bestående, medan lögnen är bräcklig och dömd att rasa. Denna vers lär oss att inte låta oss luras av yttre prakt hos dem som bygger på falskhet – deras bygge kommer förr eller senare att falla samman.
3. Allahs vägledning är kopplad till rättfärdighet: Den som är orättfärdig genom otro eller hyckleri berövar sig själv Allahs vägledning, eftersom vägledning kräver ett uppriktigt hjärta som söker sanningen.
4. Att skydda muslimernas enighet: Versen varnar för att använda religionen som ett medel för splittring och skada. Muslimska institutioner och projekt måste tjäna enhet och gott, inte söndring och ondska.
5. Uppmaning till självprövning: Varje människa bör fråga sig: På vilken grund bygger jag mitt liv? På gudsfruktan och Allahs välbehag, eller på något som kommer att rasa med mig i det eviga livet?