Sura Yunus — Vers 91

Förklaring av viktiga ord i versen:

• آلْآنَ: "Nu?" – en fråga som uttrycker förundran och tillrättavisning.
• عَصَيْتَ: "Du var olydig" – det vill säga du motsatte dig Guds befallningar.
• قَبْلُ: "Tidigare" – innan döden och straffet kom.
• الْمُفْسِدِينَ: "Fördärvare" – de som sprider ondska och korruption på jorden och leder andra bort från sanningen.

Tolkning av versen:

När döden nådde Farao och han såg straffet med egna ögon, försökte han i sista stund bekänna sin tro och säga: "Jag tror att det inte finns någon gud utom den som Israels barn tror på, och jag är en av de undergivna." Då svarade Gud honom med en förebrående fråga: "Nu?" – det vill säga, tror du nu, när döden har nått din strupe och du har förlorat allt hopp om att leva? Du vägrade att tro under hela ditt liv när du hade makt och styrka, och du var olydig mot din Herre genom att förneka Honom och kalla dig själv för en högsta gud. Du var bland dem som sprider fördärv på jorden genom att leda ditt folk vilse och hindra dem från trons väg. Din ånger i detta ögonblick är inte uppriktig, ty den kommer av tvång och förtvivlan, inte av övertygelse och kärlek till sanningen. Därför accepteras den inte, och din själ togs bort i samma stund, och du blev ett exempel för eftervärlden.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Tidpunkten för ånger är avgörande: Islam lär oss att dörren till ånger står öppen för den som ångrar sig uppriktigt medan livet ännu finns kvar och innan dödens tecken uppenbarar sig. Att vänta tills det sista ögonblicket är en handling av dåraktighet och leder inte till förlåtelse.
2. Uppriktighet i tron: Tron måste komma från hjärtat i tider av både medgång och motgång. Den som bara tror när nöden kommer, hans tro är inte äkta och har inget värde hos Gud.
3. Varning mot högmod och maktmissbruk: Faraos öde är en evig påminnelse om att makt och rikedom inte räddar någon från Guds straff, och att den som använder sin position för att förtrycka och sprida ondska kommer att stå ansvarig inför sin Herre.
4. Guds barmhärtighet och rättvisa: Versen visar att Gud är rättvis – Han accepterar inte en ånger som framförs av tvång, men samtidigt är Han den Barmhärtige som tar emot uppriktig ånger från den som vänder sig till Honom i tid. Detta uppmuntrar människan att inte skjuta upp gottgörelse och att alltid söka Guds nåd med ett ödmjukt hjärta.