Sura Ibrahim — Vers 26

Ord som behöver förklaras:

• خبيثة – ond, dålig, oren.
• اجتثّت – rycktes upp med rötterna, utrotades helt.
• قرار – fast förankring, stadga, beständighet.

Tolkning av versen:

Allah, den Upphöjde, fortsätter att framställa liknelser för människorna för att klargöra sanningen. Han säger: Liknelsen för ett ont ord – och det är ordet om otro och avgudadyrkan – är som ett ont träd, nämligen koloquintträdet (hanthal). Detta träd rycks upp från jordens yta, eftersom dess rötter är grunda och inte tränger djupt ner i marken. Det har varken fast förankring i jorden eller en uppåtriktad stam som når mot himlen. Därför vissnar det snabbt och vinden för bort det. På samma sätt är ordet om otro: det har ingen fast grund, ingen beständighet och ingen välsignelse. Den otroendes handlingar stiger inte upp till Allah, och han har ingen del i det goda. Hans tillstånd är förgängligt och utan frukt, precis som det onda trädet som inte bär någon nytta och inte har någon stadga.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Sanningen och lögnen är inte lika; det goda ordet har beständighet och välsignelse, medan det onda ordet är rotlöst och förgängligt.
2. Lika lite som ett träd utan rötter kan överleva, lika lite kan otro och avgudadyrkan bestå i längden – sanningen segrar alltid.
3. Versen uppmanar den troende att välja sina ord med omsorg, eftersom ord antingen är goda och bestående eller onda och förgängliga.
4. Den som säger det goda ordet – vittnesbördet om att ingen är värd att dyrkas utom Allah – har en fast grund som ger honom trygghet i livet och i det eviga livet.
5. Liknelserna i Koranen väcker förnuftet och får hjärtat att begrunda, vilket leder människan närmare sin Herre och till att överge det som är förgängligt till förmån för det som är bestående.