Sura An-Nahl — Vers 62

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "Ma yakrahūn" (ما يكرهون): Det som de själva avskyr och inte vill ha, såsom döttrar.
• "Al-Ḥusnā" (الحسنى): Det bästa och vackraste, här syftande på en god utgång och hög ställning.
• "Lā jarama" (لا جرم): Sanningen är, det är säkert och oundvikligt.
• "Mufraṭūn" (مفروطون): De som lämnas kvar, glöms bort och överges – enligt en tolkning: de som skyndas fram till elden.

Tolkning av versen:

De otrogna och avgudadyrkarna tillskriver Gud det som de själva avskyr – de säger att änglarna är Guds döttrar, och de ger sina döttrar till sina avgudar, medan de själva inte vill ha döttrar. Samtidigt ljuger deras tungor och påstår att de kommer att få det bästa utfallet och en vacker belöning hos Gud. Men sanningen är den raka motsatsen: de kommer att få Elden som straff för sina lögner och sitt förtal mot Gud, och de kommer att lämnas där förgätna och övergivna, utan räddning eller hjälp. De har förtjänat detta genom att tillskriva Gud det de själva hatar, samtidigt som de hycklar och ljuger om sin egen belöning.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Versen varnar för att tillskriva Gud egenskaper eller handlingar som strider mot Hans fullkomlighet, och att påstå saker om Honom utan kunskap – detta är en av de största synderna.
2. Den visar att lögn och självbedrägeri inte förändrar verkligheten; den som ljuger om Gud kommer att få sitt straff, oavsett hur vackra deras ord är.
3. Den inger hopp hos de troende att Gud inte glömmer dem, till skillnad från de som överges i Elden – de troende är under Guds omsorg och barmhärtighet.
4. Den uppmanar till att vara sanningsenlig i tal och handling, och att inte följa sina egna önskningar i frågor som rör tro och religion.
5. Den påminner om att den sanna framgången ligger i att följa Guds vägledning, inte i att fabricera påståenden om Honom – och att den som gör det kommer att möta ett smärtsamt slut.