Sura Al-Baqara — Vers 140

Ordens betydelser:

• Al-Asbāt (الْأَسْبَاط): Syftar på de tolv stammarna av Bani Israel, och med dem avses profeterna som sändes bland dessa stammar, vilka var ättlingar till profeten Jakob (Ya'qub), frid vare med honom.
• Hūdan (هُودًا): Judar.
• Naṣāra (نَصَارَى): Kristna.
• Katama (كَتَمَ): Dolde eller hemlighöll.
• Shahādah (شَهَادَةً): Vittnesbörd eller bevis.

Tolkning av versen:

Versens innebörd riktar sig till de skriftlärdas folk (judar och kristna) som påstod att profeten Abraham, Ismael, Isak, Jakob och de profeter som sändes bland stammarna följde deras religioner – antingen judendomen eller kristendomen. Detta påstående är helt falskt, eftersom dessa profeter levde och dog långt innan Tora och Evangeliet uppenbarades. Hur kunde de då vara judar eller kristna när dessa religioner inte ens existerade i deras tid?

Allah befaller sin profet Muhammed (frid vare med honom) att säga till dem: "Vet ni bättre om deras religion än Allah själv?" Allah har i Koranen klart och tydligt berättat att Abraham var en ren monoteist (ḥanīf) och en muslim, och att han varken var jude eller kristen. Ingen kan vara mer vetande om deras tillstånd än Allah, som känner allt.

Därefter fördömer versen deras handling: Finns det någon mer orättvis än den som döljer ett vittnesbörd som han har fått från Allah? De visste genom sina egna skrifter att dessa profeter var uppriktiga muslimer och att Muhammed var en sann budbärare, men de dolde denna sanning och påstod motsatsen. Versen avslutas med en allvarlig varning: Allah är inte omedveten om vad ni gör – Han registrerar allt och kommer att straffa er för det.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Sanningens företräde framför påhitt: Vi måste alltid söka sanningen från dess rätta källa – Allahs uppenbarelse – och inte från människors godtyckliga påståenden eller traditioner som strider mot den.
2. Profeternas enhetliga budskap: Alla profeter, från Adam till Muhammed (frid vare med dem alla), förkunnade samma grundläggande budskap: att dyrka Allah ensam och att underkasta sig Honom. De var alla muslimer i ordets sanna bemärkelse – de som överlämnar sig helt till Allah.
3. Vikten av att vittna om sanningen: Att dölja sanningen när man känner till den är en stor orättvisa. En muslim måste alltid vara ärlig och vittna om det rätta, oavsett omständigheterna.
4. Allahs allvetande: Ingenting kan döljas för Allah. Denna medvetenhet borde få varje människa att akta sig för lögn, bedrägeri och förvrängning av sanningen.
5. Islams renhet och ursprunglighet: Islam är inte en ny religion som kom med Muhammed, utan den är den ursprungliga vägen som alla profeter följde – en inbjudan till alla människor att återvända till ren monoteism och uppriktig dyrkan av Allah.