Sura Ash-Shu'ara — Vers 85

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "Waratha" (وَرَثَةِ): Arvtagare. I detta sammanhang avses de som får ärva paradisets njutningar, det vill säga de troende som Gud skänker sin nåd.
• "Jannat an-Na'im" (جَنَّةِ النَّعِيمِ): Paradisets lustgård, den eviga njutningens trädgård som Gud har förberett för sina rättfärdiga tjänare.

Tolkning av versen:

Profeten Abraham (fred vare med honom) bad till sin Herre med en ödmjuk och innerlig bön, där han bad att få bli bland dem som ärver paradisets eviga njutningar. Detta innebär att han bad att få bli bland de utvalda troende som Gud i sin barmhärtighet skänker en plats i paradiset, där de får åtnjuta alla dess välsignelser och eviga glädjeämnen. Han bad inte enbart om att komma in i paradiset, utan om att få ärva det, vilket är en högre grad av närhet och välsignelse. Detta visar att paradiset är en gåva från Gud som Han ger åt dem Han vill bland Sina rättfärdiga tjänare, och att de troende genom sin tro och sina goda handlingar blir arvtagare till dessa eviga boningar.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Vikten av att be om paradiset: Versen lär oss att vi bör vända oss till Gud med böner om att få paradiset, precis som profeten Abraham gjorde. Detta visar på paradisets stora värde och att vi bör sträva efter det med allvar och uppriktighet.
2. Ödmjukhet inför Gud: Trots att Abraham var en av de största profeterna, bad han ändå ödmjukt till sin Herre. Detta lär oss att ingen människa, hur from hon än är, kan vara säker på paradiset utan Guds nåd och barmhärtighet.
3. Paradiset som en gåva från Gud: Versen påminner oss om att paradiset inte är något vi förtjänar genom våra handlingar enbart, utan det är en gåva från Guds barmhärtighet. Detta inger hopp hos de troende och får dem att sträva efter Guds välbehag.
4. Att längta efter det eviga livet: Bönen visar att den troendes fokus bör vara på det eviga livet och dess njutningar, inte på de flyktiga njutningarna i denna värld. Detta ger oss en högre mening och ett tydligt mål i livet.
5. Guds generositet: Genom att kalla paradisets invånare för "arvtagare" framhävs Guds generositet och frikostighet, där Han ger Sina tjänare mer än de förtjänar och belönar dem med det som ingen människa har sett, hört eller kunnat föreställa sig.