Sura Al-Imran — Vers 119

Ordens betydelser:

• الْأَنَامِلَ: Fingertopparna.
• الْغَيْظَ: Den intensiva vreden och ilskan som fyller hjärtat.

Tolkning av versen:

Här vänder sig Gud till de troende med en förebrående fråga: "Är det inte så att ni älskar dem?" – det vill säga, ni älskar dessa människor (de som hycklar och är fientliga mot er) och önskar dem gott, medan de inte älskar er alls. Tvärtom, de hyser djup fiendskap och hat mot er. Ni tror på alla de uppenbarade böckerna – inklusive deras böcker – men de tror inte på er bok (Koranen). Hur kan ni då älska dem när de förnekar det som ni håller heligt?

När de möter er säger de med sina tungor: "Vi tror", men detta är ren hyckleri. När de sedan är ensamma med varandra, biter de sina fingertoppar av raseri och förtvivlan över det de ser av er enighet, er styrka och islams upphöjelse – medan de själva befinner sig i förnedring och svaghet.

Säg till dem, o Profet: "Dö i er vrede!" – det vill säga, fortsätt i ert tillstånd tills döden kommer över er, fyllda av ilska och förtret. Detta är en profetisk förbannelse över dem, och den visar att deras vrede inte kommer att upphöra förrän de dör. Sanningen är att Gud känner allt som döljs i brösten – vare sig det är tro eller otro, gott eller ont – och Han kommer att ge var och en det rättvisa straffet eller belöningen.

Lärdomar och budskap från versen:

• En troendes kärlek bör vara uppriktig och inte ensidig; den bör riktas mot dem som älskar det som Gud har uppenbarat, inte mot dem som hatar tron och dess anhängare.
• Hyckleri avslöjas alltid – det som döljs i hjärtat är inte dolt för Gud, och Han kommer att ställa varje själ till svars för sina innersta avsikter.
• Versen lär oss att vara vaksamma mot dem som visar vänskap utåt men bär på hat inombords, och att lita på Gud i alla situationer, ty Han är den som känner sanningen.
• Den inger hopp hos de troende att deras enighet och styrka är en källa till sorg för fienderna, och att Gud står på de rättfärdigas sida.