Sura Ar-Rum — Vers 34

Ordens betydelser:

• "Bimā ātaynāhum" – med det som Vi har gett dem, det vill säga de nådegåvor som Vi har skänkt dem, såsom att avlägsna svårigheter och lidande.
• "Fatamatta'ū" – så njut nu (det är ett hot och en varning), det vill säga: åtnjut ert liv i denna värld en kort tid.
• "Fasawfa ta'lamūn" – ni kommer snart att få veta, det vill säga: ni kommer att få se följderna av ert handlande och det straff som väntar er.

Tolkning av versen:

Denna ädla vers fortsätter att beskriva tillståndet hos dem som vänder sig bort från Gud efter att Han har räddat dem ur nöd. När de drabbas av svårigheter och prövningar ropar de till Gud i uppriktig bön, men när Han sedan avlägsnar prövningen och ger dem välstånd och lättnad, återvänder de till sin otro och otacksamhet. De förnekar de nådegåvor som Gud har skänkt dem, och de vägrar att erkänna Hans välgärningar mot dem.

Gud säger: "För att de ska förneka det Vi har gett dem" – det vill säga, de gör detta för att visa otacksamhet mot de välsignelser som Vi har gett dem, såsom att avlägsna lidande och återställa hälsa och trygghet. Därefter riktar Gud ett hotfullt tilltal till dem: "Njut då!" – det vill säga, åtnjut ert liv i denna värld under en kort tid, ty den är förgänglig och dess njutningar är begränsade. "Ni kommer snart att få veta" – ni kommer att få se utgången av ert handlande på Uppståndelsens dag, då ni kommer att möta det straff som väntar er, och ni kommer att inse att ni befann er i en uppenbar villfarelse.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Otacksamhet mot Guds nådegåvor är en av de största synderna – versen varnar oss för att förneka Guds välsignelser och inte erkänna dem, ty detta leder till Guds vrede och straff.
2. Njutningarna i denna värld är tillfälliga och förgängliga – den som förlitar sig på denna världs njutningar och glömmer det eviga livet kommer att få ångra sig, men då är det för sent.
3. Guds hot är verkligt och säkert – när Gud säger "ni kommer snart att få veta", är det en bekräftelse på att straffet är oundvikligt, även om det dröjer.
4. Människan bör vara tacksam i välstånd lika väl som i prövningar – den troende bör alltid vända sig till Gud, både i nöd och i välgång, och inte glömma Honom när svårigheterna försvinner.
5. Varning för högmod och självtillit – när människan får framgång och välstånd bör hon inte tro att detta är på grund av hennes egen förtjänst, utan hon bör erkänna att det är en gåva från Gud och tacka Honom för den.
6. Uppståndelsens dag är den dag då sanningen blir uppenbar – då kommer varje själ att se resultatet av sina handlingar, och de som förnekade Guds nådegåvor kommer att inse sin stora förlust.