Sura Saba — Vers 17

Förklaring av några ord i versen:

• ”Al-Kafūr” (الْكَفُور): Den som är ytterst otacksam och förnekar Guds (Allahs) välsignelser, den som är grundligt ingrodd i otro och tacklöshet.

Tolkning av versen:

Denna vers är en fortsättning på berättelsen om folket i Saba, som hade fått rikliga välsignelser – två frodiga trädgårdar på höger och vänster sida – men de vände sig bort från att tacka Gud och förnekade Hans budbärare. Därför sände Gud över dem en förödande översvämning som förstörde dammen och förvandlade deras bördiga trädgårdar till trädgårdar med bittra frukter, tamariskträd utan frukt och ett fåtal lotusbuskar med törnen. Detta byte från gott till ont var en rättvis vedergällning för deras otro och brist på tacksamhet. Versen betonar att Gud inte straffar med ett sådant strängt straff någon annan än den som är djupt otacksam och förnekar Hans välsignelser – en sådan människa får ett straff som motsvarar hennes handlingar, handling för handling.

Lärdomar från versen:

• Tacksamhet för Guds välsignelser är en orsak till att de består och ökar, medan otro och tacklöshet leder till att välsignelserna tas bort och ersätts med svårigheter.
• Guds straff är rättvist och sker inte utan orsak; det är en konsekvens av människans egna handlingar.
• Versen varnar för högmod och självtillräcklighet när man har fått framgång och rikedom, och påminner om att allt gott kommer från Gud och kräver tacksamhet.
• Den uppmuntrar troende att ständigt reflektera över Guds godhet och att hålla fast vid tacksamhet, vilket för dem närmare Gud och skyddar dem från Hans vrede.