Sura As-Saffat — Vers 17

Ord som behöver förklaras:

• آبَاؤُنَا: våra förfäder, fäderna.
• الْأَوَّلُونَ: de tidigare, de första generationerna som gått före oss.

Tolkning av versen:

De som förnekade uppståndelsen sade, i sin förvåning och sitt förakt: "Ska vi verkligen återuppväckas efter att vi dött och blivit jord och förmultnade ben? Och ska även våra tidigare förfäder, som dog före oss och vars kvarlevor sedan länge smulats sönder, återuppväckas tillsammans med oss?" De ansåg detta vara omöjligt och långsökt, särskilt när det gällde deras förfäder, eftersom dessa var äldre och deras kroppar var ännu mer upplösta. De menade att om ens de nutida människorna skulle återuppväckas vore det märkligt, hur skulle då de gamla förfäderna kunna återuppväckas? Detta var deras sätt att förlöjliga och förneka budskapet om livet efter döden.

Lärdomar och budskap från versen:

• Versen visar hur människan ofta förvånas över Guds makt och förmåga att återuppväcka de döda, trots att Gud är den som skapade dem från första början – och den som kan skapa en gång kan återskapa.
• Den påminner oss om att förnuftet inte kan mäta Guds oändliga kraft, och att det som människan anser omöjligt är lätt för Gud.
• Versen uppmanar oss att reflektera över skapelsens början som bevis på uppståndelsens möjlighet, och att inte låta tvivel och hån stå i vägen för tron på sanningen.
• Den inger hopp hos de troende att rättvisan kommer att skipas på den yttersta dagen, då alla – både tidigare och senare generationer – kommer att ställas inför sin Herre för att få sin dom.