Sura Az-Zumar — Vers 57

Förklaring av ord och uttryck:

• "Hādānī" (هَدَانِي): Vägledt mig, visat mig den raka vägen, eller gett mig framgång (tawfīq) till lydnad.
• "Al-Muttaqīn" (الْمُتَّقِينَ): De gudfruktiga som avhåller sig från synd och utför det som Allah har befallt.

Tolkning av versen:

I denna vers nämns ytterligare en av de ursäkter som den ångerfulla syndaren kommer att framföra på Domedagen – eller rättare sagt, den förebråelse han riktar mot sig själv. Han kommer att säga: "Om Allah hade väglett mig, skulle jag ha varit bland de gudfruktiga." Det vill säga: om Allah hade gett mig framgång och väglett mig till sin religion, skulle jag ha undvikit synd och följt Hans bud. Detta är en förebråelse mot sig själv för att han inte använde sitt förnuft och sin vilja till att söka sanningen, och för att han lät sig förledas av sina egna begär och av djävulen. Han skyller på ödet (qadar) som en ursäkt, men detta är en falsk ursäkt, eftersom Allah har gett varje människa förnuft, fri vilja och möjlighet att söka sanningen. Den som verkligen söker vägledning med uppriktighet, kommer Allah att vägleda honom.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Människan ska inte skylla på ödet för sina synder, utan ta ansvar för sina val och handlingar.
2. Allahs vägledning är en nåd som Han ger den som uppriktigt söker den – och den som använder sitt förnuft och sin vilja kommer att finna vägen.
3. Ånger och självförebråelse på Domedagen kommer inte att hjälpa, därför ska vi ta vara på tiden nu och sträva efter att vara bland de gudfruktiga.
4. Islam lär oss att kombinera tillit till Allahs vilja med personligt ansvar och handling – vi ska inte vara passiva och vänta på vägledning utan aktivt söka den.
5. Denna vers uppmuntrar oss att inte försumma de gudomliga bevisen och tecknen som finns i universum och i oss själva, för de leder oss till tron och gudsfruktan.