Sura Az-Zumar — Vers 58

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "Karra" (كَرَّةً): Återvändo, att få komma tillbaka till det jordiska livet.
• "Muhsinin" (الْمُحْسِنِينَ): De som gör gott, de som utför sina handlingar med uppriktighet och i enlighet med Guds vägledning, de som är fullkomliga i sin tro och lydnad.

Tolkning av versen:

Denna vers fortsätter att beskriva syndarnas och de otrognas situation på Domedagen, när de får se straffet med egna ögon och inser att det är oundvikligt. Då säger de, i ett tillstånd av förtvivlan och ånger: "Om jag ändå kunde få återvända till det jordiska livet, så skulle jag bli bland dem som gör gott – de som lyder sin Herre, följer sina sändebud och utför rättfärdiga handlingar."

Detta är ett önskemål som framförs i ett ögonblick av yttersta nöd, när verkligheten har blivit fullständigt klar för dem och de inser att deras tidigare förnekelse och syndande har lett dem till fördärvet. Men detta önskemål är förgäves, ty det kommer inte att uppfyllas. Domen har redan fallit, och möjligheten till ånger och förbättring har passerat. Deras ord är ett uttryck för ånger och självförebråelse, men det är för sent – ingen återvändo finns, och ingen möjlighet att gottgöra det som har gått förlorat.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Vikten av att ta vara på tiden: Denna vers lär oss att livet i denna värld är den enda möjligheten att handla rätt och söka Guds välbehag. När döden eller Domedagen kommer, finns ingen återvändo. Därför måste människan utnyttja sin tid väl och inte skjuta upp gärningar till senare.
2. Ångerns betydelse innan det är för sent: Islam uppmanar människan att vända sig till Gud i ånger medan dörren till ånger fortfarande är öppen. Att skjuta upp ångern till det sista ögonblicket är en illusion, ty när straffet väl har visat sig, accepteras ingen ånger.
3. Varning för självbedrägeri: Versen varnar människan för att lura sig själv genom att tro att hon alltid kommer att ha en chans att förbättra sig senare. Den påminner om att varje själ ska stå till svars för sina handlingar, och att ingen kan fly från konsekvenserna av sina val.
4. Guds barmhärtighet och rättvisa: Versen visar samtidigt på Guds rättvisa – ingen behandlas orättvist – och på Hans barmhärtighet, eftersom Han har gett människan hela livet för att söka vägledning och göra gott. Den som försummar detta har ingen annan att skylla än sig själv.
5. Uppmaning till goda handlingar: Versen inspirerar den troende att sträva efter att vara bland dem som gör gott (muhsinin) i detta liv, med uppriktighet och hängivenhet, så att hon inte hamnar i samma situation som de som önskar återvändo när det är för sent.