Sura Az-Zukhruf — Vers 21

Förklaring av några ord i versen:

• "Äm" (أَمْ): Här används den i betydelsen av fråga med förundran och tillrättavisning, dvs. "Eller har Vi...?"
• "Ātaynāhum" (آتَيْنَاهُمْ): Vi har gett dem.
• "Kitāban" (كِتَابًا): En skrift eller bok.
• "Min qablih" (مِن قَبْلِهِ): Före denna (Koranen).
• "Mustamsikūn" (مُسْتَمْسِكُونَ): Håller fast vid den, följer den och använder den som argument.

Tolkning av versen:

Denna ädla vers är en del av en argumenterande dialog med dem som förnekar budskapet och ägnar sig åt avgudadyrkan. De påstod att de följde sina förfäders väg och att de hade rätt i sin tro. Därför kommer frågan här i form av en skarp tillrättavisning: Har Vi gett dessa avgudadyrkare en skrift före Koranen som tillåter dem att dyrka andra än Allah? Har Vi gett dem en uppenbarad bok som de håller fast vid och som de kan använda som bevis för sin avgudadyrkan?

Svaret är självklart nej. De har ingen uppenbarad skrift som stödjer deras påståenden. Tvärtom, alla skrifter som sänts ner från himlen har enats om att dyrkan ska riktas uteslutande till Allah ensam, utan någon medhjälpare. Så hur kan de påstå att de har en skrift som tillåter dem att dyrka andra? Detta är en omöjlighet, för alla uppenbarelser har kommit med budskapet om Guds enhet (Tawhid).

Denna vers är alltså en utmaning mot deras ogrundade påståenden, och den visar att de varken har ett förnuftigt bevis eller en uppenbarad skrift för sin ståndpunkt. De följer bara blinda traditioner och tomma påhitt.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Sanningens bevis bygger på uppenbarelse och förnuft: Islam uppmanar till att grunda sin tro på tydliga bevis från uppenbarelsen och sunt förnuft, inte på blinda traditioner eller påhitt som saknar grund.
2. Alla himmelska skrifter enas om Guds enhet: Budskapet om att dyrka Allah ensam är kärnan i alla profeters budskap, från den första till den sista. Det finns ingen skrift som tillåter avgudadyrkan.
3. Att hålla fast vid en falsk grund är inte ett bevis: Att någon envist håller fast vid en uppfattning gör den inte sann. Det som avgör är bevisets giltighet och överensstämmelsen med uppenbarelsen.
4. Ärlighet i sökandet efter sanningen: Versen uppmanar oss att vara uppriktiga i vår strävan efter sanningen och att inte nöja oss med att imitera andra utan att undersöka och reflektera.
5. Koranens överlägsenhet: Koranen är den sista och mest fullständiga skriften, och den innehåller det fullständiga budskapet som bekräftar det som kom före den och vittnar om dess sanning. Den är den enda skriften som vi måste hålla fast vid och följa.