Sura Ad-Dukhan — Vers 27

Förklaring av ord och uttryck:

• "نَعْمَةٍ": Här avses ett liv i överflöd, njutning och lyx, såsom trädgårdar, källor och vacker bostad.
• "فَاكِهِينَ": Människor som lever i glädje och njutning, utan bekymmer, försjunkna i sina nöjen.

Tolkning av versen:

Efter att ha nämnt hur Faraos folk lämnade trädgårdar och källor i det föregående, säger denna vers: Hur många välsignelser och njutningar lämnade de inte bakom sig! De levde i överflöd och lyx, med frodiga trädgårdar, porlande källor, grödor och vackra boningar. De njöt av sina liv i högmod och glädje, utan att tänka på döden eller räkenskapen. Men när Guds straff kom, skildes de från allt detta i ett ögonblick, och deras njutning förvandlades till sorg och undergång. Detta är en påminnelse om att världsliga nöjen är tillfälliga och att ingen kan skydda sig mot Guds dom.

Lärdomar och budskap:

• Denna vers lär oss att världens njutningar och rikedomar är förgängliga; den som förlitar sig på dem och glömmer Gud kommer att förlora allt när den utsatta tiden kommer.
• Den uppmanar människan att inte bli förblindad av lyx och överflöd, utan att använda dessa välsignelser i lydnad mot Gud och för att tjäna andra.
• Den påminner om Guds rättvisa och makt: Ingen oavsett styrka eller rikedom kan undkomma Hans straff, vilket inger hopp hos de troende om att sanningen till slut segrar.
• Den väcker tacksamhet hos den troende för de välsignelser hen åtnjuter, och får hen att inse att dessa är ett lån från Gud som ska användas med måtta och ödmjukhet, inte med högmod och glömska av Honom.