Sura Qaf — Vers 11

Ord- och uttrycksförklaringar:

• رِزْقًا لِّلْعِبَادِ – försörjning och näring åt Guds tjänare.
• بَلْدَةً مَّيْتًا – ett land som är torrt och kargt, utan växtlighet.
• الْخُرُوجُ – uppståndelsen från gravarna på Domedagen.

Tolkning av versen:

Vi frambringar ur jorden detta som växer – säd, frukter och andra växter – som en försörjning för Guds tjänare, så att de kan äta och dra nytta av det enligt sina behov. Genom regnet som Vi sänder ner från himlen återuppväcker Vi ett land som varit dött, torrt och utan växtlighet, så att det åter blir grönt och frodigt. På samma sätt som Vi återuppväcker detta döda land med regn, ska Vi återuppväcka de döda människorna på Uppståndelsens dag, och de ska komma ut ur sina gravar levande. Detta är en påminnelse om Guds allmakt och ett bevis på att uppståndelsen är sann.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Versen visar på Guds stora nåd och omsorg om sina tjänare, då Han förser dem med allt de behöver för sitt livsuppehälle.
• Återuppväckandet av det döda landet genom regn är ett tydligt bevis på Guds förmåga att återuppväcka de döda, vilket stärker tron på Domedagen och livet efter döden.
• Den uppmuntrar människan att reflektera över naturens under och se spåren av Guds skaparkraft, vilket leder till djupare tro och tacksamhet.
• Versen inger hopp hos den troende att döden inte är slutet, utan en övergång till ett nytt liv, precis som jorden vaknar till liv efter vinterns död.