Sura Qaf — Vers 27

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "Qarīnuhu" (قرينه): Hans följeslagare, det vill säga den shaytān (djävul) som var kopplad till honom i det jordiska livet.
• "Mā aṭghaytuhu" (ما أطغيته): Jag har inte lett honom till synd och olydnad, jag har inte förlett honom.
• "Ḍalāl baʿīd" (ضلال بعيد): En djup och avlägsen villfarelse, långt borta från sanningens väg.

Tolkning av versen:

På Domedagen, när den orättfärdiga människan står inför sin Herre och försöker skylla sin villfarelse på andra, säger den shaytān som var hans ständiga följeslagare i världen, i ett försök att fria sig själv från ansvar: "Vår Herre, jag ledde honom inte till synd och olydnad, och jag tvingade honom inte att avvika från sanningen. Men han var själv i ett djupt och avlägset villfarelse, långt ifrån vägledningens väg, och han valde med egen vilja att följa sina begär och förkasta sanningen." På så sätt förskjuter shaytān skulden från sig själv, och människan lämnas ensam med konsekvenserna av sina egna val.

Lärdomar och insikter från versen:

• Människan bär själv ansvaret för sina handlingar; shaytān är endast en frestare som viskar, men beslutet att följa honom ligger hos människan själv.
• På Domedagen kommer alla ursäkter att vara förgäves, och varje själ ska stå ensam inför sina gärningar utan att kunna skylla på andra.
• Denna vers varnar oss för att inte följa våra egna begär och infall, ty villfarelsen börjar ofta inifrån människan själv innan shaytān utnyttjar den.
• Den påminner oss om Guds rättvisa; Han dömer inte någon orättvist, utan var och en får vad han förtjänar genom sina egna val.
• Den uppmanar oss att söka vägledning och hålla fast vid tron, så att vi inte hamnar i den djupa villfarelse som nämns i versen, och att vi alltid vänder oss till Gud i ödmjukhet och lydnad.