Sura Adh-Dhariyat — Vers 26

Ordens betydelser:

• فَرَاغَ (farāgha): Han gick iväg i smyg, utan att väcka uppmärksamhet.
• إِلَىٰ أَهْلِهِ (ilā ahlihi): Till sitt folk, det vill säga sin familj och sitt hushåll.
• بِعِجْلٍ سَمِينٍ (biʿijlin samīn): En fet, välgödd kalv.

Tolkning av versen:

När den ärade gästen (ängeln Jibril, frid vare med honom) vägrade att äta av den mat som Ibrāhīm (Abraham), frid vare med honom, hade ställt fram, kände Ibrāhīm en viss oro och fruktan. Han lämnade då sina gäster stilla och obemärkt, gick till sin familj och bad dem förbereda en fet kalv. Han slaktade den, stekte den över eld och bar fram den till sina gäster. Han gjorde detta i all hast och med stor gästfrihet, utan att avslöja sin oro, och han hoppades att de skulle äta. Han visste inte att de var änglar som inte äter, utan han trodde att de var människor som hade kommit för att besöka honom.

Lärdomar och budskap från versen:

• Denna vers visar på ädel gästfrihet och generositet, vilket är en högt värderad egenskap i islam. Ibrāhīm, frid vare med honom, gav sina gäster det bästa han hade – en fet kalv – och han ansträngde sig för att hedra dem.
• Den visar på vikten av att ta hand om sina gäster och att göra det med glädje och utan att visa någon börda eller oro.
• Den lär oss att en troende människa bör vara snabb i att göra gott och att inte dröja med att hjälpa andra, precis som Ibrāhīm skyndade sig att förbereda maten.
• Den påminner oss om att islam uppmuntrar till mildhet och visdom i umgänget med människor, och att man bör undvika att visa rädsla eller oro inför gäster, utan istället bemöta dem med värme och hjärta.
• Den visar också på änglarnas natur, att de inte äter, vilket bekräftar deras överjordiska väsen och att de är skapade av ljus, inte av kött och blod.