Sura Adh-Dhariyat — Vers 40

Ordförklaringar:

• الْيَمّ: havet (i detta sammanhang Nilen eller Röda havet).
• مُلِيم: den som har begått handlingar som förtjänar klander och fördömelse.

Tolkning av versen:

Vi (Allah) tog honom (Farao) och hans arméer och kastade dem i havet, så att de drunknade och förintades. Farao hade förtjänat detta straff, ty han var en syndare som förnekade sanningen och påstod sig vara en gud. Han kom med handlingar som gjorde honom förtjänt av klander och förebråelse – hans otro, hans högmod och hans orättfärdighet. Versen visar att Guds makt är oövervinnerlig och att ingen, hur mäktig han än må vara, kan undkomma Guds straff när han överträder gränserna.

Lärdomar och budskap:

Denna vers lär oss att ingen makt eller auktoritet på jorden kan skydda en människa från Guds straff. Farao, som var en av historiens mäktigaste härskare, kunde inte rädda sig själv eller sina soldater när Guds befallning kom. Detta påminner oss om att sann styrka ligger i ödmjukhet inför Gud och i att följa Hans vägledning. Den som förlitar sig på sin egen makt och arrogans kommer att förödmjukas, medan den som söker Guds nåd och följer Hans budbärare finner trygghet och framgång. Versen uppmanar oss att reflektera över historiens lärdomar och att inte upprepa de misstag som tidigare folk begick, utan att leva i lydnad och tacksamhet mot vår Skapare.