Sura Al-Waqi'a — Vers 65

Ordens betydelser:

• حُطَامًا (ḥuṭāman): Smulor, krossade och söndersmulade rester som inte kan användas.
• تَفَكَّهُونَ (tafakkahūn): Ni förundras och uttrycker förvåning över det som skett.

Tolkning av versen:

Efter att ha nämnt hur Gud sänder regn från molnen och får växter att gro ur jorden, riktar versen nu frågan till människorna: Har ni betraktat det ni sår i marken? Är det ni som får det att växa och spira, eller är det Vi som gör det? Sedan säger Gud: Om Vi ville, skulle Vi göra er gröda till torrt, krossat strå som varken människor eller djur kan dra nytta av – efter att den nästan mognat och blivit färdig för skörd. Då skulle ni vakna upp och stå i förundran över vad som drabbat er gröda, och ni skulle säga: "Vi har verkligen förlorat vårt arbete, vi är bestraffade och berövade vår försörjning." Detta visar att all växtlighet sker genom Guds vilja och makt, inte genom människans förmåga eller ansträngning.

Lärdomar och insikter:

• Versen lär oss ödmjukhet inför Guds makt, då den påminner oss om att våra ansträngningar inte är tillräckliga utan Guds vilja och välsignelse.
• Den uppmanar oss att känna tacksamhet för de gåvor vi får, såsom mat och grödor, och att inte ta dem för givna.
• Den väcker i oss en känsla av beroende av Gud i alla våra livsangelägenheter, vilket förstärker vår tro och vår förbindelse med Skaparen.
• Den lär oss att när vi möter motgångar, såsom missväxt eller förlust, ska vi vända oss till Gud med tålamod och tillit, och förstå att allt sker enligt Hans visdom.