Sura Al-Haqqa — Vers 44

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• تَقَوَّلَ – Att fabricera, hitta på och tillskriva någon något som denne inte har sagt. Det innebär att påstå att någon har yttrat ord som denne aldrig har uttalat.
• بَعْضَ الْأَقَاوِيلِ – Vissa påståenden eller yttranden, det vill säga något av det som sägs och berättas.

Tolkning av versen:

Denna ädla vers utgör en del av Guds svar till dem som förnekade Profeten Muhammeds (frid vare med honom) budskap och anklagade honom för att själv ha hittat på det han framförde. Gud den Upphöjde klargör här att om Profeten (frid vare med honom) – vilket är omöjligt och långt ifrån hans karaktär – hade fabricerat och tillskrivit Gud några ord som Gud inte har sagt, eller lagt till något från sig själv i uppenbarelsen, så skulle Guds straff ha drabbat honom omedelbart och med full kraft. Gud skulle ha gripit honom med rättvisans makt, skurit av hans hjärtpulsåder, och ingen bland människorna skulle ha kunnat skydda honom från Guds vedergällning. Detta bevisar att det Profeten framförde är sanningen från Gud, eftersom ingen skulle våga fabricera lögner mot Gud med vetskapen om de enorma konsekvenserna. Versen följs av ett konstaterande att denna Koran är en påminnelse och vägledning för de gudfruktiga som fruktar Gud och följer Hans bud.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Sanningens och ärlighetens högsta grad: Versen visar att Profeten Muhammed (frid vare med honom) var den mest sanningsenliga och pålitliga i sitt budskap, och att han inte skulle kunna tillskriva Gud något som Han inte har sagt. Detta stärker tron på att Koranen är Guds ord, oförändrad och skyddad.
2. Guds beskydd av sin uppenbarelse: Versen bekräftar att Gud skyddar sin religion och sitt budskap från all form av förvanskning eller tillskott, vilket inger trygghet hos de troende att den vägledning de följer är äkta och oförfalskad.
3. Allvaret i att ljuga om Gud: Versen varnar för att fabricera lögner mot Gud, vilket är en av de största synderna. Detta lär muslimen att vara ytterst noggrann i allt som rör religionen och att inte sprida påståenden utan säker kunskap.
4. Koranen som en påminnelse för de gudfruktiga: Versen avslutas med att Koranen är en påminnelse för dem som fruktar Gud, vilket uppmuntrar människor att närma sig Koranen med ödmjukhet och allvar, och att låta dess vägledning forma deras liv.
5. Guds rättvisa och makt: Versen påminner om att Gud är allsmäktig och att ingen kan stå emot Hans straff, vilket inger vördnad och får människan att reflektera över sitt förhållande till sin Skapare.