Sura Al-A'raf — Vers 135

Ordens betydelser:

• الرِّجْزَ (ar-rijz): straffet och vedermödan som sändes över dem, såsom översvämning, gräshoppor, löss, grodor och blod.
• يَنكُثُونَ (yankuthūn): de bryter sina löften och fördrag.

Tolkning av versen:

När Vi lyfte bort straffet från dem – det straff som drabbade dem på grund av deras envishet och vägran att tro – fram till en utsatt tid som de oundvikligen skulle nå, nämligen tiden för deras dränkning i havet, då bröt de genast sina löften. De hade lovat Mose (frid vare med honom) att de skulle tro och släppa Israels barn, men så snart straffet lättade och de fick respit, återgick de till otro och vägrade hålla sina åtaganden. De fortsatte i sitt högmod och sitt motstånd, trots att de med egna ögon hade sett Guds mäktiga tecken. Deras löftesbrott var inte en engångsföreteelse, utan ett genomgående mönster – varje gång de räddades från en prövning, förnyade de sin otro och sitt svek.

Lärdomar och vägledning från versen:

• Versen visar på människans svaghet när hon glömmer Guds nåd i stunder av lättnad, och hur många vänder sig bort från sanningen så snart prövningen avlägsnas – detta är en påminnelse om att vara tacksam och ståndaktig i tron.
• Den lär oss att Guds uppskov (imhāl) inte betyder att Han glömmer eller försummar, utan att allt sker enligt Hans visdom och fastställda plan; ingen kan undkomma Hans dom.
• Den uppmanar oss att vara trogna mot våra löften och förbund, både gentemot Gud och gentemot människor, för löftesbrott är en av de egenskaper som leder till fördärv.
• Den påminner om vikten av att ta lärdom av historien – de tidigare folkens öden är inte bara berättelser, utan varnande exempel för dem som vill förstå.
• Den visar på Guds stora nåd, då Han ger syndare uppskov och möjlighet till ånger, men också på Hans rättvisa när de envisas i sitt trots – detta inger hopp om förlåtelse för den som vänder tillbaka, och fruktan för den som vägrar.