Sura Al-A'raf — Vers 5

Ordens betydelser:

• دَعْوَاهُمْ – deras åkallan, bön eller uttalande.
• بَأْسُنَا – Vår vedergällning, det vill säga det straff som sändes över dem.
• ظَالِمِينَ – orättfärdiga, syndare som har begått orätt mot sig själva genom otro och olydnad.

Tolkning av versen:

När Vår vedergällning och Vårt straff nådde dessa tidigare folk som förnekade sanningen, fanns det ingen annan utväg för dem än att erkänna sina synder och bekänna sin orättfärdighet. Deras enda uttalande i den stunden var: "Vi var verkligen orättfärdiga." Detta erkännande kom dock för sent, när straffet redan hade fallit över dem och ångern inte längre kunde rädda dem. De erkände att de hade begått orätt mot sig själva genom att förkasta Guds budbärare och vägra tro på Hans tecken. Detta var ett erkännande som inte gav dem någon nytta, eftersom det skedde när domen redan var verkställd.

Lärdomar och insikter från versen:

• Människan bör skynda sig att ångra sig och vända tillbaka till Gud innan straffet kommer, ty ånger efter att vedergällningen har inträffat är inte accepterad.
• Erkännandet av synd och orätt är en naturlig reaktion hos den som konfronteras med konsekvenserna av sina handlingar, men det måste ske i tid för att vara meningsfullt.
• Denna vers påminner oss om Guds barmhärtighet, som ger oss möjlighet att ångra oss medan vi fortfarande lever, innan det är för sent.
• Den uppmanar oss att vara självkritiska och ärliga mot oss själva, att erkänna våra brister och sträva efter att förbättra oss, vilket är en väg till inre frid och Guds välbehag.
• Islam lär oss att dörren till ånger alltid är öppen för den som uppriktigt vänder sig till Gud, vilket är en stor nåd som vi bör värdesätta och utnyttja.