Sura Al-Qiyama — Vers 27

Ordens betydelser:

• وَقِيلَ (wa qīla): Och det sades/sa man.
• مَنْ رَاقٍ (man rāqin): Vem är en som kan utföra ruqya (andlig besvärjelse/bön för helande)?

Tolkning av versen:

När den döendes själ når upp till nyckelbenet (struphuvudet) – i det sista ögonblicket av livet – säger de närvarande till varandra, i hopp om att rädda honom: "Finns det någon som kan utföra ruqya (andlig behandling) på honom, så att han kanske blir botad från det han befinner sig i?" Men detta är förgäves, ty när dödens stund har kommit och änglarna har tagit emot själen, finns ingen återvändo. Den döende inser själv att det som drabbat honom är skilsmässan från världen och allt dess liv. Därmed möts den sista fasen av jordelivets svårigheter med den första fasen av det eviga livets allvar, och färden går mot Allah – antingen till paradiset eller till elden.

Lärdomar från versen:

1. Döden är en oundviklig verklighet som ingen kan fly ifrån, och när dess stund kommer hjälper varken läkare eller besvärjare.
2. Människan bör förbereda sig för detta ögonblick genom goda handlingar, ty ingen kan skjuta upp det som Allah har bestämt.
3. Versen påminner oss om att den sanna boten för själens oro ligger i att vända sig till Allah i livet, innan döden överraskar oss.
4. Den inger hopp om Allahs barmhärtighet för den som lever rättfärdigt, samtidigt som den varnar för konsekvenserna av att försumma Hans bud.