Sura Al-Insan — Vers 27

Ordens betydelser:

• الْعَاجِلَةَ (al-ʿājilah): Det snarast övergående, det vill säga det jordiska livet och dess njutningar.
• يَذَرُونَ (yadharūn): De lämnar, överger och ignorerar.
• وَرَاءَهُمْ (warāʾahum): Bakom sig, det vill säga efter döden.
• يَوْمًا ثَقِيلًا (yawman thaqīlan): En tung dag, det vill säga domedagen med dess fasor och svåra prövningar.

Tolkning av versen:

Dessa otrogna, som förnekade budbäraren och uppenbarelsen, älskar det jordiska livet över allt annat. De hänger sig åt dess njutningar, rikedomar och nöjen, och de strävar efter att uppnå dess lockelser med all sin kraft. Samtidigt vänder de ryggen åt det som väntar dem efter döden – den tunga dagen, det vill säga domedagen, som är fylld av fasor, vedermödor och svåra prövningar. De försummar att förbereda sig för den dagen genom goda handlingar och tro, och de agerar som om de aldrig kommer att möta den. De har valt det som är övergående framför det som är bestående, och de har förlorat både sitt förnuft och sin framtid.

Lärdomar och insikter från versen:

• Kärleken till det jordiska livet och att föredra det framför det eviga är en av de största orsakerna till människans undergång, och den som låter sig förblindas av världens lockelser glömmer lätt det som väntar honom efter döden.
• Domedagen är en verklighet som ingen kan undfly, och dess svårighet och tyngd kräver att människan förbereder sig genom tro och rättfärdiga handlingar.
• Den kloke är den som ser bortom det omedelbara och tänker på konsekvenserna, medan den dåraktige är den som lever i nuet utan att bry sig om morgondagen.
• Islam uppmanar människan att balansera mellan det jordiska livets behov och det eviga livets krav, och att aldrig låta det ena överskugga det andra.