Sura An-Nazi'at — Vers 22

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "ثُمَّ أَدْبَرَ" – Därefter vände han sig bort och drog sig undan.
• "يَسْعَى" – Han skyndade sig och ansträngde sig (i sitt motstånd och sin ondska).

Tolkning av versen:

Efter att Mose (frid vare med honom) visade Farao det stora tecknet – staven som förvandlades till en orm och den skinande vita handen – vägrade Farao att tro och lyda sin Herre. Han vände sig bort från sanningen och avvisade tron på det som Mose kom med. Istället för att ödmjuka sig inför Guds makt, skyndade han sig att motarbeta sanningen och sprida korruption på jorden. Han använde all sin kraft och list för att bekämpa Guds budbärare och förleda sitt folk, i stället för att ta emot vägledningen som erbjöds honom.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Denna vers visar hur högmod och envishet kan förblinda människan, så att hon förkastar sanningen även när den är uppenbar och klar.
2. Den påminner oss om att Guds tecken är tillräckliga för den som söker sanningen med uppriktigt hjärta, men att de som vänder sig bort av arrogans inte drar nytta av dem.
3. Versen lär oss att sann framgång ligger i att ödmjuka sig inför Gud och acceptera Hans vägledning, inte i att kämpa emot den med makt och list.
4. Den tröstar de troende genom att visa att Guds hjälp alltid kommer till Hans budbärare, och att de som motsätter sig sanningen till slut kommer att möta nederlag, precis som Farao gjorde.