Sura An-Nazi'at — Vers 45

Ordens betydelser:

• Munthir (مُنذِر): Den som varnar och gör människor medvetna om en annalkande fara.
• Yakhshāhā (يَخْشَاهَا): Den som fruktar och är rädd för den (dvs. domedagen/timmen).

Tolkning av versen:

I denna vers riktas talet till Profeten Muhammed (frid vare med honom) som ett tydligt förtydligande av hans uppgift. Profeten har inte fått kunskap om när den yttersta timmen (domedagen) ska inträffa – detta är en kunskap som endast Allah besitter. Profetens roll är istället att vara en varnare, en förmanare, som gör människor uppmärksamma på den stundande domedagen och dess allvar. Hans varning når dock fram och gör nytta hos den som i sitt hjärta fruktar denna dag och som tar varningen på allvar. De som inte fruktar domedagen eller förnekar den, de vänder sig bort från varningen och drar ingen nytta av den. Därför nämns specifikt "den som fruktar den" – för att visa att varningen är meningsfull och effektiv hos dem vars hjärtan är öppna för tron och som lever i medvetenhet om att de ska stå till svars inför Allah. Detta är också en form av beröm för de troende som fruktar Allah och som förbereder sig för mötet med Honom.

Lärdomar och budskap från versen:

• Profetens uppgift är inte att känna till det dolda eller att fastställa tidpunkten för domedagen, utan endast att varna och vägleda – detta är en viktig princip för alla som bär budskapet om islam.
• Nyttan av kunskap och påminnelse är beroende av mottagarens hjärta; den som fruktar Allah och längtar efter Hans nåd är den som drar störst nytta av vägledningen.
• Versen ingjuter hopp och uppmuntrar människor att odla fruktan för Allah i sina hjärtan, för denna fruktan är nyckeln till att ta emot sanningen och leva ett liv i medvetenhet om det eviga livet.
• Den visar att islam inte bygger på skrämsel eller tvång, utan på kärleksfull varning och vägledning som når dem som är uppriktiga i sin strävan efter sanningen.