Sura Al-Hijr — Vers 36

Ordens betydelser:

• Fa-anẓirnī (فَأَنظِرْنِي): Ge mig anstånd, dröja med mitt slut, skjut upp min död.
• Yawma yubʿathūn (يَوْمِ يُبْعَثُونَ): Den dag då människorna återuppväcks från sina gravar, det vill säga uppståndelsens dag.

Tolkning av versen:

Efter att Iblis (Satan) hade fördrivits från Guds nåd på grund av sin vägran att buga sig för Adam, vände han sig till sin Herre och bad: "Min Herre, ge mig anstånd och dröja med mitt slut fram till den dag då Du återuppväcker alla skapelser från sina gravar – det vill säga domedagen." Hans avsikt med denna begäran var att han inte skulle dö, utan leva ända fram till den yttersta dagen, så att han skulle kunna fortsätta att vilseleda människorna och locka dem bort från den raka vägen under hela deras livstid i denna värld. Han bad alltså inte om att få leva för att ångra sig eller för att göra gott, utan för att fortsätta sitt uppror och sin fiendskap mot människan.

Lärdomar och insikter från versen:

1. Denna vers visar på Satans djupa ondska och hans envisa fiendskap mot människan – han begärde inte uppskov för att bättra sig, utan för att fortsätta att vilseleda.
2. Den visar att Gud är den Allsmäktige som har full kontroll över allt, och att ingen kan handla i Hans rike utan Hans tillåtelse – även Satan måste be om tillstånd.
3. Den påminner oss om att denna värld är en plats för prövning, där fienden är känd och tydlig, så att vi kan vara vaksamma och skydda oss genom lydnad mot Gud.
4. Den inger hopp hos de troende att ondskans makt är begränsad och tidsbestämd – den varar bara till domedagen, då Guds rättvisa kommer att segra och de rättfärdiga kommer att belönas med evig lycka i paradiset.