Sura Al-Isra — Vers 37

Förklaring av viktiga ord i versen:

• Marahan (مَرَحًا): Att gå med övermod, högfärdighet och inbilskhet, med en känsla av självtillräcklighet och förakt mot andra.
• Takhriq (تَخْرِق): Att genomborra eller spräcka jorden, det vill säga att göra hål eller skada i marken genom sin gång.

Tolkning av versen:

Allah förbjuder Sin tjänare att gå på jorden med högfärdighet och övermod. Versen riktar sig till människan i allmänhet och säger: Gå inte på jorden med inbilskhet och arrogans, som om du vore någon som äger allt och förtjänar att behandla andra med förakt. Du bör istället vara ödmjuk i din gång och ditt uppträdande.

Sedan förklarar Allah det meningslösa i detta högfärdiga beteende genom att påpeka människans svaghet och begränsning: Du kommer aldrig att kunna genomborra jorden eller spräcka marken med din gång, hur hårt du än stampar. Och du kommer aldrig att nå bergens höjd med din längd, hur mycket du än sträcker på dig och försöker se stor ut. Om du inte kan skada jorden eller nå bergens toppar, vad är då grunden för ditt högmod? Detta är en form av förebråelse och förlöjligande av den högfärdiges beteende, för att få honom att inse hur löjlig hans arrogans är.

Sammanfattningsvis: Du är svag och oförmögen, så varför skulle du vara högfärdig?

Lärdomar från versen:

• Ödmjukhet är en av de vackraste egenskaperna hos en troende, medan högfärd och arrogans är förkastliga egenskaper som Allah förbjuder.
• Människan bör reflektera över sin egen svaghet och begränsning, vilket leder henne till ödmjukhet inför sin Skapare och inför andra människor.
• Denna vers lär oss att sann storhet inte ligger i att höja sig över andra, utan i att vara ödmjuk och tjänstvillig, precis som Profeten Muhammed (frid vare med honom) var – han gick bland människorna som en av dem, utan spår av högmod.
• Islam uppmuntrar till ett balanserat och värdigt uppträdande i alla livets aspekter, där människan varken är övermodig eller förödmjukad, utan följer den gyllene medelvägen.