Sura Al-Isra — Vers 57

Förklaring av viktiga ord i versen:

• "Al-Wasīlah" (الوسيلة): Medlet eller vägen som för en närmare till Allah, det vill säga uppriktiga handlingar och lydnad som för den troende närmare sin Herre.
• "YaBtaghūna" (يبتغون): De söker och strävar efter.
• "Maḥdhūran" (محذورًا): Något som måste fruktas och tas på största allvar, vars fara är verklig och oundviklig för den som inte skyddar sig.

Tolkning av versen:

De väsen som avgudadyrkarna åkallar vid sidan av Allah – såsom profeterna, de rättfärdiga och änglarna – är själva de som innerligt söker vägen till sin Herre genom goda handlingar. De tävlar inbördes om vem som kan komma Allah närmast genom lydnad och hängivenhet. De hoppas på Hans nåd och barmhärtighet, och de fruktar Hans straff. Detta visar att även de mest upphöjda varelserna i skapelsen inte har någon självständig makt eller gudomlighet, utan de är helt beroende av Allahs vilja. De är blotta tjänare som strävar efter Hans välbehag, precis som alla andra troende.

Därför är det en djup villfarelse att vända sig till dem med böner eller dyrkan, när de själva inte kan avvärja något ont eller skaffa någon nytta, varken för sig själva eller för andra. Allahs straff, o Profet, är något som varje förnuftig människa måste akta sig för och frukta, ty ingen – vare sig en ängel som är nära Allah eller en sänd profet – kan skydda sig mot det utan Allahs barmhärtighet. Straffet är så strängt att ingen kan stå emot det, och därför är det en skyldighet för varje människa att söka skydd hos Allah genom tro och rättfärdiga handlingar.

Lärdomar och vägledning från versen:

1. Ren monoteism (Tawḥīd): Versen lär oss att all dyrkan och åkallan enbart ska riktas till Allah, eftersom även de varelser som människor upphöjer är i behov av Allahs nåd och fruktar Hans straff. Ingen delar Hans gudomlighet.
2. Ödmjukhet inför Allah: De mest framstående varelserna i skapelsen – profeter och änglar – är ödmjuka inför sin Herre och söker ständigt Hans närhet. Detta är en förebild för oss: ju närmare Allah en människa kommer, desto mer ödmjuk blir hon.
3. Kombinationen av hopp och fruktan: Den troende bör leva i ett tillstånd där hoppet om Allahs barmhärtighet och fruktan för Hans straff förenas. Detta håller människan balanserad – varken övermodig i sin tro eller förtvivlad över Allahs nåd.
4. Vikten av goda handlingar: Vägen till Allah är inte genom tomma påståenden eller yttre status, utan genom uppriktiga handlingar som utförs för Allahs skull. Detta är den sanna "wasīlah" som för oss närmare Honom.
5. Allahs straff är verkligt: Versen påminner oss om att Allahs straff är en realitet som måste tas på allvar. Denna medvetenhet skyddar människan från synd och får henne att sträva efter rättfärdighet i alla sina handlingar.