Sura Taha — Vers 106

Ordens betydelser:

• قَاعًا: en jämn, utsträckt markyta.
• صَفْصَفًا: ett helt slätt och plant område, utan några förhöjningar eller sänkor.

Tolkning av versen:

Efter att bergen har krossats och förvandlats till stoft, lämnar Allah den jord som en gång bar dem som en helt jämn och slät yta. Den blir varken upphöjd eller sänkt, utan utsträckt som en tom och kal slätt. Inga byggnader, inga växter och inga spår av det som en gång fanns där återstår. Den som betraktar denna mark ser varken någon kulle, dal eller någon ojämnhet – den är fullständigt tom och öde, utan liv eller växtlighet.

Lärdomar och insikter:

Denna vers påminner oss om att allt i denna värld – även de mäktigaste bergen – är förgängligt och står under Allahs fullständiga kontroll. Ingenting är bestående utom Allah själv. Detta ingjuter ödmjukhet i hjärtat och får människan att inse att hon inte ska fästa sig alltför mycket vid jordiska ting, som är tillfälliga. Den väcker också en känsla av vördnad för Allahs makt, som kan förvandla det fasta till tomt intet på ett ögonblick. För den troende är detta en påminnelse om att förbereda sig för den eviga dagen, då alla jordiska ting upphör och endast Allahs rättvisa och barmhärtighet råder.