Sura Taha — Vers 124

Ordens betydelser:

• Aʿraḍa (أَعْرَضَ): att vända sig bort, att avvisa och inte bry sig om.
• Dhikrī (ذِكْرِي): Min påminnelse, det vill säga Koranen och vägledningen.
• Maʿīshatan ḍankan (مَعِيشَةً ضَنكًا): ett trångt och besvärligt liv, fullt av bekymmer och svårigheter.
• Naḥshuruhu (نَحْشُرُهُ): Vi samlar honom (på uppståndelsens dag).
• Aʿmā (أَعْمَىٰ): blind, utan syn.

Tolkning av versen:

Den som vänder sig bort från Guds påminnelse – det vill säga Koranen – och inte tar emot den, inte följer dess vägledning och inte svarar på dess kallelse, han ska få ett trångt och besvärligt liv i denna värld. Detta liv är fyllt av oro, ångest och inre tomhet, även om han utåt sett verkar vara rik och framgångsrik. Hans hjärta är inte tillfreds, och hans själ finner ingen ro. Dessutom väntar honom ett straff i graven (barzakh), där hans grav görs trång och han plågas. På uppståndelsens dag ska han samlas fram inför Gud som blind – blind till synen och blind inför argumenten och bevisen, utan någon ursäkt eller möjlighet att försvara sig.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Vikten av att hålla fast vid Guds påminnelse: Den som vänder sig bort från Koranen och vägledningen förlorar den sanna lyckan, både i detta liv och i nästa. Vägledningen är nyckeln till inre frid och trygghet.
2. Sann rikedom ligger i hjärtat: Ett liv utan tro och gudsförtröstan är trångt och plågsamt, oavsett hur mycket materiella ägodelar man har. Den som söker lycka utanför Guds väg kommer aldrig att finna den.
3. Konsekvenserna av att vända sig bort: Att ignorera Guds budskap leder inte bara till svårigheter i detta liv, utan också till ett smärtsamt slut i barzakh och på uppståndelsens dag. Blindheten där är en symbol för att man i detta liv var blind för sanningen.
4. Uppmuntran att ta emot vägledningen: Versen är en vädjan till människan att inte försumma Koranen, utan att läsa den, begrunda den och leva efter den, så att hon kan uppnå ett gott liv här och en framgångsrik uppståndelse i nästa värld.