Sura Taha — Vers 134

Ordens betydelser:

• لَوْلَا (lawlā): Varför inte? / Hade det inte varit bättre att...?
• نَذِلَّ (nadhill): Vi förödmjukas och förnedras.
• نَخْزَى (nakhzā): Vi skäms och drabbas av vanära och bestraffning.

Tolkning av versen:

Om Vi hade förintat dessa förnekare med ett straff före sändandet av Muhammad (frid vare med honom) och före uppenbarelsen av Koranen, skulle de på Uppståndelsens dag ha framfört en ursäkt och sagt: "Vår Herre, varför sände Du inte till oss en budbärare i denna värld, så att vi kunde ha trott på honom och följt Dina uppenbarelser och Ditt budskap, innan vi fick utstå förnedring i denna värld genom dödande och fångenskap, och innan vi drabbades av vanära och straff i Härnästa?" De skulle alltså ha använt avsaknaden av en varnare som en förevändning för sin otro. Därför sände Allah budbärare och uppenbarade skrifter för att människor inte skulle ha någon ursäkt inför Honom efter budbärarnas ankomst.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Allahs fullständiga rättvisa och barmhärtighet: Han straffar inte något folk innan Han har framställt beviset genom att sända budbärare som vägleder dem till sanningen.
2. Vikten av att ta vara på möjligheten till vägledning i detta liv, innan det är för sent och ångern inte längre hjälper.
3. Människan är skyldig att följa budbärarna när de kommer, och att inte försumma detta av högmod eller envishet.
4. Denna vers visar på Guds visdom i att sända budbärare som bärare av glädjebudskap och varningar, så att människor inte ska ha någon ursäkt inför sin Herre.
5. Den uppmuntrar den troende att vara tacksam för vägledningens gåva och att inte slösa bort sitt liv i olydnad, för varje människa kommer att stå till svars för sina handlingar.