Sura Taha — Vers 7

Förklaring av ord och uttryck i versen:

• "تَجْهَرْ بِالْقَوْلِ" – att du höjer din röst med orden och gör dem hörbara.
• "السِّرَّ" – det som en människa döljer och viskar till en annan i hemlighet.
• "وَأَخْفَى" – det som är ännu mer dolt än hemligheten, nämligen det som människan gömmer i sitt eget inre, såsom tankar och känslor som ingen annan känner till.

Tolkning av versen:

Oavsett om du, o Budbärare, höjer din röst med dina ord eller sänker den och håller dem hemliga, så är det likadant för Allah – ingenting av detta är dolt för Honom. Han känner till det som människor viskar i hemlighet till varandra, och Han känner även till det som är ännu mer dolt än så, nämligen det som en människa bär inom sig själv av tankar, avsikter och inre funderingar. Ingenting, vare sig stort eller smått, uppenbart eller dolt, undgår Hans kunskap. Han är allvetande om allt som sker i skapelsen, både det som yttras och det som förblir outtalat i hjärtats djup.

Lärdomar och budskap från versen:

1. Allahs allomfattande kunskap – Versen ingjuter i den troendes hjärta en djup medvetenhet om att Allah alltid är närvarande och ser allt, vilket får människan att vakta sitt tal och sina handlingar.
2. Uppriktighet i tillbedjan – När den troende vet att Allah hör både det höga och det tysta, blir hans bön och åkallan uppriktig, oavsett om den sker högt eller i tysthet, ty Allah svarar på allt.
3. Lugn och trygghet – Denna kunskap ger den troende inre frid, ty han vet att han kan anförtro sig åt Allah med allt, även det som ingen annan känner till, och att Allah alltid hör honom.
4. Eftertanke innan man talar – Versen lär oss att inte yttra ord utan eftertanke, eftersom allt är känt hos Allah, och människan kommer att stå till svars för det hon sagt eller dolt.
5. Uppmuntran till ärlighet – Eftersom Allah känner det innersta, uppmanas människan att vara sann mot sig själv och mot andra, och att inte låta det yttre skilja sig från det inre.